torsdag 2 oktober 2014

Bergochdalbanedag

Det är absolut oklart vart vi är på väg, eller vad som ens ska hända om fem minuter. Det är oklart för det kan inte bestämmas. 
Vi är som vädret, vilda och oförutsägbara. Även om vi ger oss på att gissa, försöka se sannolikhet och mönster. 
VI ÄR INTE DÖD MATERIA. Vi är under ständig utveckling, jorden snurrar och oavsett om vi ligger en hel dag i sängen utan att röra på oss så kommer saker att hända som gör någon slags skillnad. 
Det finns inga garantier, ingen hundraprocentig säkerhet för framtiden. 
Det är bara att kasta sig ut, vara en person man själv skulle vilja träffa och lära känna. Det här, det vi får ångestattacker över och aldrig kan sluta älta, är bara livet och det är precis så betydelsefullt -eller inte betydelsefullt alls, som vi vill att det ska vara. Individuellt. 

Vet ni förresten att fjärilar inte kan se sina egna vingar. Det vackraste på hela fjärilen typ. En stor blindspot. Och varenda människa jag känner är precis likadana som fjärilen... Jag också. 
Vi är så jävla blinda och livet bara fortsätter. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar