Att tänka på

Igår var en intensiv dag, men som vanligt förstorar jag saker i förväg och glömmer att allt är en process. Jag är vanligtvis inte en person som missar saker på vägen to make way för målet, gillar inte att se ett sådant drag växa fram hos mig. För alla som läser det här, snälla gör inte så. Målet finns fortfarande där och kommer inte kännas lika roligt att komma till om vägen dit var stressig. Ta det lugnt, ta en promenad i skogen, ät en bulle, drick en kaffe, spara inte en massa roligt till senare... För guess what, allt man någonsin kan veta helt säkert är det som är nu ändå. Jag brukar, allvarligt talat, sätta in framtiden i olika lådor. Allt som är längre fram än en vecka ligger i en enda stor låda och jag jobbar hårt på att inte öppna den förrän det är helt nödvändigt. Det är som när man jobbar och får sitt schema en månad i förväg, så tänker jag om livet. Du vet inte hur du jobbar förrän schemat kommer. Planera inte för mycket och glöm snälla inte vägen dit. Det är som att det skulle spela roll om du, när du är 80 år, är världens snällaste person om du varit elak i 79 år. Nope, så funkar det inte. Om tio år kanske vi kan teleportera eller läsa tankar, bota alla sjukdomar i världen... Eller så är allt precis samma. Vi ska vara på den här planeten ett tag, ta er lite tid att stanna och fota himlen när den är rosa.
"You never know when you're making history".